Hanna, det är inte så roligt på kontoret utan dig.

Kaffet är inte lika gott, och det tycks kallare på golvet än annars. Inte ens Jimmys raggsockor hjälper.

Dessutom är det läskigt att vara själv, när någon nyser så högt att hjärtinfarkten är nära. För mig alltså - för honom vet jag inte.

Lunchen är inte särkilt efterlängtad, och det är tyst i högtalarna. Ja, eftersom Disa tuggade sönder min sladd du vet.

Och inte kan jag skriva ut. Om jag inte tar din dator.

Åh, denna långa långa dag. Jag försöker vara produktiv men allt jag hoppas på är att dörren därborta ska öppnas, och att jag ska höra ditt VASEGO till Troja, medan Disa redan lubbar järnet.

Kom tillbaka snart, Hanna.

;-)

Om några dagar är det dags på riktigt, men redan nu riggas det för glatta livet. Vi lägger golv, kånkar möbler och lådor med viktiga saker. Väggmålning var kvällens huvuduppgift men eftersom Bauhaus gett oss ROSA färg istället för den vi skulle ha så...bidde det ingen målning.

Men imorn, då ni. Då ska det hängas tavlor, fixas belysning och vägghyllor, målas både här och där och piffas så det står härliga till. Och så ska vi packa våra goodibags - dem vill ni inte missa om ni besöker Formex.

B16:20 var adressen :)

Stor eller liten - alla får vara med på Glimra. Mest är det förstås Jenny och Hanna som rullar Glimra, men med på kontoret finns också vovven Troya, och allra nyaste lilla pyttehunden Disa. Hon ser till att vi inte somnar på våra kontorsstolar genom att nafsa lite i tårna, och gör kaffestunden lite mysigare när hon bjussar på lite gos.

Hon är rätt söt, eller hur?